Från kritiserad grusgrop till mötesplats i ständig förändring – så ser framtiden ut för Gallerian

I 50 år har Gallerian varit en självklar del av Stockholm city – som handelsplats, mötespunkt och genväg genom stan. Men kvarteret har aldrig stått still, och nu väntar nya planer för framtiden.

 

– Jag tror det är viktigt att man ser att en plats aldrig riktigt blir färdig. Och för Gallerian gäller det verkligen, säger Per Helgesson, projektutvecklingschef för Gallerian och Urban Escape.

Ett embryo redan 1848

Gallerian invigdes den 7 oktober 1976, men redan långt innan dess fanns faktiskt ett frö till dagens galleria på samma plats. Folkerska huset byggdes 1848 och var ett för tiden modernt bostadshus med exklusiva butiker i bottenvåningen. Butikerna var delvis grupperade kring en överglasad gång som gick från Brunkebergstorg till dåvarande Norra Smedjegatan.

– Det är alltså ett embryo till den galleria vi har i dag, och det första överglasade butiksutrymmet i Stockholm som någonsin byggdes. Det är lite roligt och man känner på något sätt att ja, det var väl menat så här till slut, säger arkitekthistorikern Martin Rörby.

Norra Smedjegatan 1962. Foto: Herbert Lindgren. Arkitekthistorikern Martin Rörby

Drömmen om en övertäckt butiksgata

1929 föreslog arkitekten Tage William-Olsson att det skulle byggas en övertäckt butiksgata efter italiensk förebild längs med Norra Smedjegatan, vilket är den plats där nuvarande Gallerians huvudstråk ligger. Men det dröjde fram till 1968, i samband med det stora arbetet att planera för det nya som skulle komma efter Klarakvarteren, som arkitekten Sune Malmquist och Lennart Skoogh ritade de första skisserna till det som blev Gallerian.

Riksgropen som stockholmarna inte gillade

Bygget vid NK, Hamngatan 1974. Foto: Arne Iwarsson

Mellan 1950 och tidigt 70-tal revs runt 700 byggnader i Klarakvarteren för att ge plats åt det nya Stockholms city och tunnelbanan under marken. När man grävde ur city skapades den så kallade ”Riksgropen”, ett inte helt omtyckt projekt av stockholmarna.

Den sista pusselbiten

Men när Gallerian väl stod klar blev det den sista pusselbiten att läka ett stadsrum som så länge hade dominerats av byggkaos, menar Per Helgesson, projektutvecklingschef på Gallerian och Urban Escape.

– I stället för en grop så fick man en galleria som var någonting fantastiskt som man inte hade sett tidigare i Stockholm eller Sverige. En plats där man samlade butiker i ett stort vardagsrum.

Gallerian 1978. Per Helgesson, projektutvecklingschef på Gallerian och Urban Escape.

”En viktig nod i det kommersiella city”

Brunkebergstorg i dag

Av det som byggdes upp i kvarteret 1976 finns det dock inte så mycket kvar i dag, menar Martin Rörby.

– Det har inte stått still under de här femtio åren. Det har varit flera ombyggnationer av själva Gallerian och av de ursprungliga fasaderna i kvarteret finns det bara en kvar. Även Brunkebergstorg har ju byggts om. Det har skett väldigt mycket i city över lag efter 1980 och fram till nu, och Galleriakvarteret har helt klart varit en väldigt viktig pusselbit.

Så om man hade lämnat Stockholm säg 1960 och återvänt nu, då hade man inte känt igen sig?

– Då hade man nog varit lite förvirrad tror jag. Utbredningen av Brunkebergstorg skulle man känna igen, men under mellantiden har den ju förvandlats till park, men som nu åter är torg. Och byggnaderna är ju med två undantag nya. Skulle man gå ner på Regeringsgatan skulle man bli ännu mer förvirrad eftersom det söderut inte finns ett enda hus kvar, och den dessutom är breddad så att dagens fasader på den västra sidan ligger halvvägs in i de gamla kvarteren.

Stockholmarnas vardagsrum

Men att Gallerian och området runt omkring har bidragit till utvecklingen av city råder det ingen tvekan om.

– Man kan väl säga att det på ett sätt har vitaliserat den delen av city. Norra Smedjegatan var inte en särskilt levande gata. Så Gallerian har naturligtvis blivit en viktig nod i det kommersiella city, och det får man säga att det alltjämt är, säger Martin Rörby och får medhåll av Per Helgesson.

– Det känns som att Sverige snurrar runt Sergels Torg och Gallerian. Det är liksom en väldigt central plats i huvudstaden. Och Gallerian är ju stockholmarnas vardagsrum. En mötesplats som vissa passerar ofta och andra lite då och då men som i stort sett alla har en relation till.

Det känns som att Sverige snurrar runt Sergels Torg och Gallerian.

Per Helgesson

En plats i ständig förändring

Per Helgesson tycker att det är fascinerande att Gallerian har förändrats så mycket genom åren och aldrig riktigt varit samma plats.

– Gallerian är i ständig förändring och det behövs för att vi ska fortsätta vara relevanta. En ombyggnation är inte ett syfte i sig, utan man gör det för att vi ska anpassa oss till vad besökarna vill ha och hur staden utvecklas.

Staden som ett lapptäcke

Något som egentligen är helt i Klarakvarterens anda.

– På något sätt kan man säga att Klara, mer än någon annan stadsdel i Stockholm eller Sverige, alltid velat leva upp till drömmen om den framtida staden. Det har inte funnits plats för nostalgi utan det har alltid handlat om att vara i framkant och att det är för morgondagen man vill bygga. Det går tillbaka långt före den stora stadsomvandlingen på 1960-talet, säger Martin Rörby och fortsätter:

– Men i dag är ju efterkrigstidens city också gammalt. Gallerian fyller 50 år, Hötorgscity är snart 70 år. Även det modernistiska city som man en gång trodde var den ultimata lösningen, har nu undan för undan förändrats. Mycket till det bättre.

– Det är inte statiskt och det ska ju inte en stad vara heller. En stad är ju trots allt i någon mening ett lapptäcke som ska kunna förändras över tid utifrån de mänskliga behov vi har.

En småstad i ett enda kvarter

Och just de mänskliga behoven är något man tittar mycket på när man utvecklar Gallerian och dess kvarter för framtiden, menar Per Helgesson.

– I dag är Gallerian mycket mer en integrerad mötesplats än enbart en handelsplats. Det är en passage i staden, med butiker, hotell, restauranger och så vidare. Och i hela kvarteret arbetar det ju 7 500 personer. Det är en mindre småstad, bara i ett endaste kvarter. I dag är det ett mycket mer öppet kvarter än det som byggdes på 60- och 70-talet, en förändring som jag ser att hela Stockholms city genomgått de sista åren. Byggnaderna är mer tillgängliga med fler kopplingar mellan kvarteren och gatubilden är mer för fotgängarna än bara för bilar. Den slutna staden som man byggde efter Klarakvarterens rivning är mycket öppnare och tryggare. Så jag skulle säga att staden är mycket, mycket bättre nu.

Så här kan Gallerian se ut när bron är på plats

Ny entré, nya restauranger och Spotify flyttar in

En plats som har förändrats flera gånger under sina första 50 år ska självklart inte förbli som den är de kommande 50. Det pågår alltid något i Galleriakvarteret, och om bara några veckor börjar bygget av en bro som ska binda ihop Brunkebergstorg med det övre kundplanet.

– Den kommer att bli väldigt spektakulär. Samtidigt kommer den stora trappan som ligger mitt i Gallerian, upp mot Brunkebergstorg att göras så att kopplingen mot torget blir tydligare. Detta gör att flera butiker och restauranger kommer att flytta runt och samtidigt förnya sig, berättar Per Helgesson.

På det övre kundvarvet där den nya bron landar kommer Spotifys nya huvudentré att vara placerad.

– Där kommer ett par nya restauranger att dyka upp och en av dem kommer att vara riktigt spektakulär med en egen entré från Regeringsgatan. Sedan har vi förstås blicken framåt. När tunnelbanans blå linje byggs ut till Nacka blir det en game changer för Södra Regeringsgatan och Gallerian. Så just nu tittar vi mycket på hur vi kan utveckla Gallerian vidare, skapa starkare kopplingar och justera utbudet.

Spotify flyttar in

Hur hoppas du att Gallerian har utvecklats om vi blickar 10–20 år framåt?

– Jag tror självklart att man känner igen sig i Gallerian, men många små och stora förändringar har ändrat bilden. Vi har hörn av Gallerian som kan bli bättre och de scenförändringar vi skapar kommer fylla varje plats av nytt innehåll. Gallerians roll som en knutpunkt i city förstärks och blir mer självklar, det tror jag är vad vi ska se framför oss. Det hoppas jag i alla fall på.

Text: Therese Färsjö/Bonnier